Klart att vi orkar!

Jaha då har jag missbrukat igen. Jag kallar det missbruk eftersom jag alltid trillar dit. Mitt missbruk handlar om trädgårdsartiklar och växter. Så fort jag kommer i närheten av en trädgårdsbutik kör bilen in på parkeringen och jag slinker snabbt in i butiken. Ut därifrån kommer jag en eller ett par timmar senare med alla möjliga växter.

Förra veckan skulle jag en snabbis till vårdcentralen med storebror. Och vips var vi på Växt och Trädgård. Där handlade vi fröer, en havtornsbuske och en murgröna.

I lördags åkte vi till gammeltjammo i Björkvik. Då hamnade vi på Ingvaldstorp och köpte ett körsbärsträd, en olvonbuske, diverse kryddor, melonplanta och trädgårdshandskar.

Idag var det dags igen. En snabbis till stan för att handla mat. Oj nu var vi helt plötsligt på Blomsterlandet. Där skulle jag köpa fiberduk, men det slutade givetvis inte med enbart det. Både en spalje, en Clematis, en Njurvinda och en liter såpbubblor hamnade i kundvagnen.



Problemet med missbruket är inte bara att det kan bli dyrt. Det kan även bli arbetssamt och tidskrävande att ständigt gräva nya rabatter för att ha någonstans att plantera alla dessa växter. Tid är inget vi har i överflöd direkt. Men jag gillar mitt missbruk också. Det är fantastiskt roligt med trädgården. Förut var jag inte ett dugg intresserad, men nu har det blivit som ett gift. Jag bara måste ut och vattna, rensa och gräva.

I morgon ska jag berätta om ett annat missbruk. Contenjer-missbruk kallas det.

God natt

Min sambo påstår att han är kattallergiker. Jag tror honom!



Vissa katter verkar han inte tåla alls. Han börjar nysa, ögonen kliar och det kan bli svårt att andas. Findusen som bor hemma hos oss tål han dock bra. Han märker ingenting, förutom när den lilla rackaren lägger sig i våran säng. Han fick ett rivsår på armen häromdagen och då blev det en rejäl reaktion direkt. Ser ni svullnaden? Den kom inom ett par minuter.

/ L

Skogen bakom huset är fantastiskt fin på våren. Ett hav av vitsippor. Jag gjorde ett försök med EFIT idag, några kort blev det, men inte så många. Däremot tänkte jag visa er några favoritkort från de senaste dagrna.

I morgon ska jag jobba. Det är blandade känslor. Jag hoppas att det skall gå bra. Barnen har det bra hemma med pappa, det är jag övertygad om.

God natt

 

Oj oj oj, man skulle kunna tro att jag gått under jorden. Det är ju så länge sedan jag skrev något här. Men jag har inte gått under jorden, däremot känns det ibland som att jag precis håller huvudet över vattenytan. Det är ett evigt pusslande att vara småbarnsförälder.

Senaste veckan har jag nog genomgått något av en inre kris. Jag kämpar med känslan av att jag inte är någon bra förälder. Konflikter, slagsmål, spottande och skrikande. För att inte tala om när de gör precis motsatt vad jag säger. Ibland blir jag bara totalt galen. Jag vill bara dra täcket över huvudet.

Det var vardagen det. Sen har vi gjort en del roligt också. Ibland känner jag ett stort behov av att hitta på små utflykter, troligen för att komma bort från vardagen med intrampade makaroner i trägolvet och sylt i gardinerna. Matsituationerna överhuvudtaget. Det är tråkigt att laga mat och det är tråkigt att äta när ingen annan vill äta utan att bråka vid matbordet. Jag läste någonstans att konflikter vid matbordet är ett teckan på att familjemedlemmarna inte trivs i familjen. Det var ju verkligen uppmuntrande läsning för en förälder med sviktande självlänsla!

Nytt försök med det roliga vi gjort. Idag har vi varit på Nynäs på vårmarknad. Där träffade vi Ida och hennes barn. Vi lunchade, avstyrde konflikter, fikade, avstyrde konflikter, var på toa, tittade på djur, gick på utställning, var på toa, fikade, var på toa, tittade på växter, var på toa, åkte hästskjuts, tittade på växter igen och sen åkte vi hem. En murgröna lyckades jag köpa i sista stund. Barnen verkar inte prioritera mammas trädgårdsintresse.

Som ni kanske förstår håller vi på med blöjavslut för mellanbror och då kan det bli många försök på toan, det lyckas nämligen bara ibland.

I veckan gjorde jag, tillsmammans med en kollega, ett kejsarsnitt på en stor charolaisko ute på en gård. Det gick bra. Vi fick fram en levande kalv. Kon då? Jo hon skötte sig exemplariskt. Rörde inte en fena under hela operationen. Däremot försökte hon sparka sin ägare ordentligt när hon skulle mjölkas. Djur är för konstiga. Sen försökte kossan begå självmord när jag gav henne en injektion med penicillin i halsmuskeln. Hon kastade sig i regeln i ett försök på att bryta nacken. Det hade varit snyggt, om kon dött i det läget, när hon strax innan överlevt ett kejsarsnitt.

Kameran har varit avstängd. Men för den som vill se kejsarsnitt rekommenderar jag denna film.

Övriga "happenings" värda att nämna är:
-Storebror har varit på akuten efter att ha klämt/skurit sig illa i pekfingret. Där fick han en ödla av doktorn.
-Jag har kastrerat en hel hög med smågrisar åt bondesyster.
-Byrackan har gjort inbrott i grannarnas kaninbur, men som tur är inte lyckats äta upp dem.
-Mördarsniglarna har invaderat tomten. Regn i kombination med värme torde vara orsaken till explosionen.

I morgon ska jag ta fram kameran. EFIT är mitt mål.

/ L

Jag gillar att tvätta. Den absolut roligaste hushållssysslan. Jag gillar ännu mer att hänga tvätten ute.
Jag gillar inte fula torkvindor i aluminium och plast.
Jag har inga bra träd att hänga upp ett klädstreck mellan.

Vad ska jag göra?

Jag vill ha en torkvinda i trä. Det finns faktiskt. De är dyra och förresten hittar jag ingen butik som säljer dem.

Suck, pust och stön.

Jag skäms faktiskt lite över att sitta och klaga på en sådan här skitsak som en torkvinda. Jag borde skärpa mig. Antingen åker jag och köper en ful torkvinda på Clas Olsson eller också får jag hänga upp tvätten i skogen.

Återkommer när jag har någonting vettigt att skriva.
Hej då

Läs inte vidare.

---

Vi har varit vid Nävsjön och fiskat, grillat och lekt. Bara storebror och jag.

Vi hittade många spännande djur. Många ormar. Aldrig sett så många snokar på ett och samma ställe. De var överallt. Spännande.











Det fanns även mat för hungriga ormar. Paddor i strandkanten.



Ännu mer spännande blev det när den här godingen låg precis bredvid stigen. Slö som de brukar vara på våren låg den helt stilla och solade sig.





Bästa broren fiskade. På förmiddagen var jag och mellanbror med broren i stan och köpte fiskelina och diverse drag. Några regnbågslaxar fick sätta livet till.







Nu eldar vi. Jag sitter i soffan och "eldvaktar" på distans.



God kväll.
/ L

Jag har lyckats deklarera i tid i år också...............
Nu sova.

/ L

Fredag har alltid varit min favoritdag i veckan. I alla fall på den tiden när jag gick i skolan. Då hade man hela helgen framför sig att göra roliga saker. Lördagar var sådär och söndagar var dåliga dagar. Då kom nämligen söndagsångesten smygande. 

Nu finns inte längre någon söndagsångest. Jag är ju föräldraledig för det mesta. I stället finns ett visst mått av måndagsångest inför stundande tisdagsjobb.

Nu tappade jag tråden. Åter till denna fredag. Solen skiner. Jag har målat och tapetserat. Varje litet penseldrag är ett framsteg. Barnen har varit glada och lekt ute hela eftermiddagen. Hela trädgården är ett blått hav av små Skilla. I skogsbacken bakom blommar vitsippor överallt. Jag borde fota, men kameran ligger i byrålådan.

Lillebror har varit så gullig hela dagen. Vi har varit ute och cyklat och han pekar och pratar om allt vi ser längs vägen. Han älskar att vara ute och går till dörren och tar på sig skorna (med lite hjälp). Skorna som är ett par gula tygskor har han själv valt när han och pappan var och handlade häromdagen. Sedan dess har han skorna på sig konstant.

Idag känner jag en enorm lycka över dessa fina barn. Och pappan också. Jag är lyckligt lottad.


Fjolårets vitsippor.

/ L

Det här med normer kring amning är som vanligt på tapeten. Ett av föredragen på Riksträffen handlade om kulturella föreställningar om föräldraskap. Som mamma förväntas man amma, men inte för lite och heller inte för mycket eller för länge. Vi har en snäv amningsnorm i Sverige.

Här ser ni en mamma som inte bekymrar sig över någon amningsnorm. Hon går på känsla, instinkt. Hon bryr sig inte om vad omgivningen tycker. Hon ammar vidare så länge hon och fölet vill.



Härmed vill jag passa på att rekommendera bloggen Amma vidare. Besök den om du intresserar dig för amningsfrågor.

/ L

Ibland är jag lite extra glad att jag valt att amma vidare. Jag blev påmind om det nu när lillebror fick magsjuka för ett par veckor sedan.

Han kräktes och hade diarré i en vecka. Han ammade, ammade, kräktes, ammade, bajsade, ammade, kräktes och ammade igen. Så höll vi på under veckan. Sen blev han frisk igen. Lite smalare än innan han blev sjuk, men lika pigg som vanligt.

Ingenting annat än bröstmjölk ville han ha. Vi provade med vatten, men nej det ville han inte ha. Vätskeersättning likaså, nej tack. Frukt, mat, gröt var också tvärnej. Det enda som dög var amning.

Egentligen tror jag inte han var hungrig. Men amning är ju inte bara mat. Barn vill amma av många olika skäl. Det kan vara hunger eller törst. Men det kan lika gärna vara för att få tröst, närhet, trygghet eller värme. När lillebror ville amma så mycket när han var sjuk tror jag mest det var för att få tröst. Han verkade kunna slappna av och komma till ro när han fick ligga vid bröstet.

Sen gav ju amningen vätska och näring. Mycket kom förstås upp igen med kräkningar eller passerade i raketfart ut i andra ändan, men tydligen fick han i sig tillräckligt för att inte bli uttorkad.

Hade vi inte haft amningen är jag tämligen säker på att han hade behövt dropp vilket skulle krävt inläggning på sjukhus. Jag är tacksam att vi slapp det.

Man skulle kunna dra resonemanget ett steg längre och se det ur ett samhällsperspektiv. Vår amning gjorde att lillebror klarade av en rejäl omgång magsjuka utan att bli inlagd på sjukhus. Vår amning sparade många tusenlappar för sjukvården. Amning är bra ur ett folkhälsoperspektiv, det vet vi. Det finns nämligen studier som visar att det är så. 

Det är kanske dags att börja prioritera amningsutbildning av sjukvårdspersonal? Många kvinnor som föder barn i Sverige idag har ingen kunskap om amning och får inte den hjälp och det stöd de skulle behöva för att amma sina barn. Det är ett svek mot mammorna och barnen! Utebliven amning kostar pengar för samhället! Hur det kan komma sig att amningsfrågor har så låg prioritet i Sverige idag är för mig en gåta.

/ L

5 rullar tapet
Rollerset
Tapetlim
1 stk dörrfoder
X meter golvsockel
X meter kvarsstav
1 sackosäck med överdrag

Egentligen hade jag handlat tillräckligt för idag. Ändå råkade jag köpa en bokhylla när jag tittade in på Mio. Det var ett skyltexemplar som såldes för halva priset. Ett riktigt kap.

Jag är inne i en manisk fas. Jag målar halva nätterna, och när jag inte målar tänker jag på målning, möbler och tapeter. Snart är jag klar, då kommer komafasen, fasen när jag gör ingenting.

Nu ska jag sparka igång J också, han blir aldrig manisk. Han har lovat att spackla väggarna, men så vitt jag kan se har han knappt börjat ännu.

Det är roligt att renovera. Jag kanske skulle bli målare?

/ L

Har ni sett programmet? Jag såg alla 4 avsnitt på SVTplay nu i kväll.

Så många olika familjer, med olika liv och olika sätt att vara förälder. Många kloka funderingar och stor igenkännedom med några av de medverkande.

Absolut sevärt tycker jag.

God natt

Alla med småbarn känner säkert igen sig när jag skriver att allting, precis allting, tar mycket längre tid när barnen är med och hjälper till. Disk, städning, utflykter och vad det kan vara. Nu är det ju en vanesak och jag känner mig ganska härdad när det gäller det.

Men nu när vi försöker renovera har ordet dubbelarbete verkligen fått ett ansikte. Jag tejpade med maskeringstejp längs golv och vägg häromdagen. Tvättade dörrposten för att sedan måla. Det var bara det att jag inte hann måla just då. Och idag när jag går förbi sitter det intorkade snorbusar i dörrposten och maskeringstejpen har mellanbror plockat bort. Han tyckte absolut inte att den skulle sitta där, sa han och kom med den ihopknölad till en boll.

Ibland undrar jag vad jag gjorde innan jag fick barn. Och sen brukar jag undra hur folk som inte har barn kan vara så förbaskat ineffektiva ibland. Hur svårt kan det vara egentligen att måla om ett rum eller tapetsera om man bara fick göra det i fred utan medstjälpare. Det är väl bara att sätta fart. Jobba hårt en dag och kanske en natt så är det klart sen. Sova ifatt kan de ju göra en annan natt eller dag, det är ju ingen som väcker dem sjuttioelva gånger varje natt.

Idag är jag lite aggressiv, men bara lite. Jag skulle så gärna vilja jobba ostört en dag eller två. Det är tyvärr helt omöjligt. Jag antar att det bara är att gilla läget. Jag skulle för allt i världen inte vilja vara utan barnen, men det hoppas jag att ni förstår. Annars är ni för tröga.

Hej då!

Då har vi varit och tittat på årets första lamm. Kört traktor och lekt.



Lillebror hade fullt upp med kor, grisar, hästar och katter.
Mellanbror hade hörselskydd i ladugården, eftersom han tyckte det var ett herrans liv därinne.
Storebror åkte traktor med moster Lena. Han drog sig inte för att tala om för henne att traktorn på Överbo minsann både har ett extra säte för barn och är mycket bättre städad inuti.



Vi avslutade med snabbfika och blöjbyten i bilen. Bonden hade fullt upp som vanligt med hästförsäljning och visning av gården för nyfikna statsbor.

Häromdagen gjorde bonden ett impulsköp citat "av det allvarligare slaget". Hon införskaffade en flock får någonstans bortåt Närke. 



Här ser vi ett annat impulsköp som införskaffades för ett år sedan.



För att inte tala om den här rara lilla suggan. Hon kommer från Stockholm där hon bodde som keldjur inomhus. Hon skulle tillfälligt bo hos bonden över sommaren, men när sommaren var slut hade keldjuret förvandlats till en riktig gris. Hon reste hem till Stockholm, men all hyfs och uppfostran var som bortblåst. Istället för att gå på låda började Otto, som hon heter, bajsa i stickkontakter. Hon skrämde också besökare och betedde sig allmännt svinaktigt, så ägarinnan fick köra tillbaka grisen till landet.



/ L

Här är hon min bästa vän, Lise.



Jag ser henne sällan nu. Hon bor långt långt bort. På Fyn, ni vet den runda ön mitt i Danmark mellan Själland och Jylland. Men i påskas var hon och hennes familj här och hälsade på.

Jag saknar henne mycket. Vi lärde känna varandra på veterinärhögskolan. Vi hade så kul. Unga och ambitiösa. Vi gick extrajourer frivilligt på nätterna. Där sög vi i oss så mycket kunskap vi bara kunde. Vi gjorde kejsarsnitt på kor, sondade kolikhästar, opererade löpmagar och åkte med gamle veterinär Falmer på uppdrag i Köpenhamn.

Med Falmer åkte vi till Carlsberg och behandlade bryggarhästar och drack öl. Falmer drack alltid öl när vi var på Carlsberg. Varje häst hade två heltidsanställda skötare. De mockade, ryktade och drack öl. Det var mycket öl på den tiden.

När Lise och jag träffas bara bubblar minnena upp. "Minns du när vi sköt med bedövningspilar på halmbalarna inne på Intern medicin"..., eller "När den brunstiga kvigan hoppade upp på din rygg"...? "En gång klippte du av testiklarna på den där shetlandsponnyn innan veterinär Elin hann blinka". Ja det var tider det. Jag saknar henne mycket Lise.

När vi en kväll satt och pratade mindes vi tillbaka hur det var när vi köpte hundvalpar en dag i maj 2002. Det är tio år sedan nu. Jag läste en sommarkurs och Lise var "mammaledig" med valparna. Hon hade fullt upp med att torka kiss och bära valpar, en under varje arm, de tre trapporna ner varje gång hon trodde någon skulle rastas. Vi tyckte att vi hade fullt upp. Tänk vad lätt vi hade det. Annat är det nu. Lise har två pojkar, jag tre. Livet förändras.

Lise brinner verkligen för sitt arbete. Hon har köpt sig in i en Stordjurspraktik på Fyn och arbetar hela dagarna med kor. Mest sundhetsrådgivning. Jag är övertygad om att hon är en av Danmarks duktigaste veterinärer. Annat är det med mig. Jag vet inte ens om jag vill vara veterinär. Eller som Lise en gång sa "du har drabbats av female veterinary burn out syndrome". Och hon har rätt. Det har jag, men jag ska försöka bota problemet.

/ L