MVC
Är på ett uruselt humör och känner att jag måste spy ur mig lite galla. Ni som inte orkar läsa mina åsikter om svensk mödravård kan sluta läsa nu, för kanske är jag lite väl bitsk och bitter just i kväll.
Idag hade jag i alla fall en tid på MVC (mödravården). Bara att få en tid dit kan vara en prövning. Man måste ringa, knappa in sitt nummer och sen får man snällt passa telefonen när de sedan ringer tillbaka under dagen. När jag blir uppringd (det här är säkert 5 veckor sen) berättar jag att jag vill ha en tid till barnmorskan EB. Den sura tanten i telefonen undrar varför och jag säger då att jag vill boka ett vanligt mödravårdsbesök. Då undrar hon om jag är gravid. Ja, svarar jag det är jag och jag har gått hos EB förut. Då svarar surfi..an att om jag är gravid så borde jag redan ha tider bokade hos henne, men jag svarar att det har jag inte och att det är just därför som jag nu ringer för att få en tid.... så kan du vara snäll att kolla när det finns någon tid, säger jag (och tänker samtidigt: -jävla kärring, det är ju för fan ditt jobb att boka in tider till patienterna). Näväl telefontanten säger att EB inte jobbar längre så det går inte att få en tid till henne. Jag svarar att det var ju synd, men jag kan ta en tid till nån annan. Tid och plats eller person spelar ingen roll. Till sist får jag en tid, den 30/8 kl 15 till en annan barnmorska, vi kan kalla henne E. Tack tack snälla telefonsubba!!
Kl 15 idag den 30/8 innfinner jag mig på plan 6 Nyk. lasarett. Jag har Nisse med mig och han leker i korridoren med de leksaker som finns. Intressant det där förresten. Personalen visar tydligt att de ogillar att man har barn med sig till MVC. Annat var det när man väntade första barnet, då fick man onda blickar om man dök upp på MVC utan sin partner.
Jag träffar i alla fall E som undrar varför jag kommer till henne och inte går till EB som jag brukar. Men säger jag de sa när jag bokade tiden att EB hade slutat. Men det har hon alltså inte visar det sig nu. Ja ja tänker jag och undrar hur det fungerar med kommunikationen på den här arbetsplatsen.
E trampar i klaveret direkt och säger att jag är i v. 24 (fast jag är i v. 26) och att jag väntar mitt 2:a barn (fast jag väntar mitt 3:e). Men inget av det stämmer ju och om hon bara hade tittat i journalen så hade hon sett det på mindre än 2 sekunder. Jag blir genast skeptisk när det är jag som får förklara för henne hur det ligger till och att hon ska ta ett blodprov eftersom jag är Rh-negativ. Hon undrar om jag varit på ultraljud, ja svarar jag och tänker ännu en gång att varför tittar hon inte bara i journalen. Sen kommer den obligatoriska frågan: -Hur mår du då? Jag svarar hur jag mår och sen sticker hon mig i fingret och tar blod från armen medans Nisse tittar på med stirrande blick. Blodvärdet var inge bra säger hon och sen vill hon mäta magen. Hon mäter och lyssnar på hjärtat utan att säga nåt om hurvida det låter bra eller om magen är lagom stor.
Sen börjar tidbokningen till nästa gång och det tar ca 10 minuter, det går åt mycket tid till att boka tid i den här branchen har jag märkt. Jag lyckas inte stå emot utan hon tvingar på mig en tid om drygt 3 veckor eftersom man brukar komma då när man är i v. 28. Brukar och brukar tänker jag och funderar skarpt på vad syftet egentligen är med mödrahälsovård när den fungerar som den gör här. Får i allafall en tid till en barnmorska som heter N den 22/9. När Nisse och jag går ut genom dörren kommer jag på att jag kanske borde fråga om blodvärdet (men är det egentligen inte hon som borde tala om för mig vad jag ska göra åt det?). Hon undrar då om jag inte äter några järntabletter och jag svarar att det gör jag inte för det har jag aldrig behövt förut. Hon talar om att det är hög tid att göra det och skickar iväg mig till apoteket. Ja, det var ju bra att jag frågade då tänker jag.
Så var det med det. Och vad är då problemet tänker ni kanske. Problemen är som jag ser det flera.
Ett problem är telefontanten, hon har ju inte fattat överhuvudtaget vilken funktion hon skall fylla på sitt jobb. Ingen service alls och visar tydligt att hon tycker det är jobbigt när folk ringer för att boka tid.
Problem två: Att informationen personalen emellan inte fungerar, de verkar ju inte ens veta vilka som jobbar på avdelningen.
Problem tre: Barnmorskorna verkar följa ett standardschema för sådana här besök, de ställer de obligatoriska frågorna, men vet inte själva varför och har inte ens koll på vad de gör. De verkar inte veta vilka prover de skall ta på vilka patienter och när. Här kan jag inte låta bli att tänka: hur svårt kan det vara? De arbetar inom ett mkt. begränsat arbetsområde och bör ha koll på några få olika blodprovsanalyser, kunna avgöra om ett urinprov är normalt, kunna bedömma om magen växer och om barnets hjärtfrekvens är normal. Men nej. Ställer du en fråga så kan du vara säker på att de inte kan svara. I stället undrar de varför man frågar?
Jag är trött på detta, det är tidsspill. Jag tänker ringa och avboka tiden. Jag tänker äta mina järntabletter, kontrollera att barnet sparkar varje dag och att magen växer. Jag tror inte barnmorskorna på MVC skulle upptäcka om något var onormalt i alla fall så jag kan lika gärna sitta här hemma och låta naturen ha sin gång.
Go kväll. Nu går jag och degmagen och lägger oss.
Idag hade jag i alla fall en tid på MVC (mödravården). Bara att få en tid dit kan vara en prövning. Man måste ringa, knappa in sitt nummer och sen får man snällt passa telefonen när de sedan ringer tillbaka under dagen. När jag blir uppringd (det här är säkert 5 veckor sen) berättar jag att jag vill ha en tid till barnmorskan EB. Den sura tanten i telefonen undrar varför och jag säger då att jag vill boka ett vanligt mödravårdsbesök. Då undrar hon om jag är gravid. Ja, svarar jag det är jag och jag har gått hos EB förut. Då svarar surfi..an att om jag är gravid så borde jag redan ha tider bokade hos henne, men jag svarar att det har jag inte och att det är just därför som jag nu ringer för att få en tid.... så kan du vara snäll att kolla när det finns någon tid, säger jag (och tänker samtidigt: -jävla kärring, det är ju för fan ditt jobb att boka in tider till patienterna). Näväl telefontanten säger att EB inte jobbar längre så det går inte att få en tid till henne. Jag svarar att det var ju synd, men jag kan ta en tid till nån annan. Tid och plats eller person spelar ingen roll. Till sist får jag en tid, den 30/8 kl 15 till en annan barnmorska, vi kan kalla henne E. Tack tack snälla telefonsubba!!
Kl 15 idag den 30/8 innfinner jag mig på plan 6 Nyk. lasarett. Jag har Nisse med mig och han leker i korridoren med de leksaker som finns. Intressant det där förresten. Personalen visar tydligt att de ogillar att man har barn med sig till MVC. Annat var det när man väntade första barnet, då fick man onda blickar om man dök upp på MVC utan sin partner.
Jag träffar i alla fall E som undrar varför jag kommer till henne och inte går till EB som jag brukar. Men säger jag de sa när jag bokade tiden att EB hade slutat. Men det har hon alltså inte visar det sig nu. Ja ja tänker jag och undrar hur det fungerar med kommunikationen på den här arbetsplatsen.
E trampar i klaveret direkt och säger att jag är i v. 24 (fast jag är i v. 26) och att jag väntar mitt 2:a barn (fast jag väntar mitt 3:e). Men inget av det stämmer ju och om hon bara hade tittat i journalen så hade hon sett det på mindre än 2 sekunder. Jag blir genast skeptisk när det är jag som får förklara för henne hur det ligger till och att hon ska ta ett blodprov eftersom jag är Rh-negativ. Hon undrar om jag varit på ultraljud, ja svarar jag och tänker ännu en gång att varför tittar hon inte bara i journalen. Sen kommer den obligatoriska frågan: -Hur mår du då? Jag svarar hur jag mår och sen sticker hon mig i fingret och tar blod från armen medans Nisse tittar på med stirrande blick. Blodvärdet var inge bra säger hon och sen vill hon mäta magen. Hon mäter och lyssnar på hjärtat utan att säga nåt om hurvida det låter bra eller om magen är lagom stor.
Sen börjar tidbokningen till nästa gång och det tar ca 10 minuter, det går åt mycket tid till att boka tid i den här branchen har jag märkt. Jag lyckas inte stå emot utan hon tvingar på mig en tid om drygt 3 veckor eftersom man brukar komma då när man är i v. 28. Brukar och brukar tänker jag och funderar skarpt på vad syftet egentligen är med mödrahälsovård när den fungerar som den gör här. Får i allafall en tid till en barnmorska som heter N den 22/9. När Nisse och jag går ut genom dörren kommer jag på att jag kanske borde fråga om blodvärdet (men är det egentligen inte hon som borde tala om för mig vad jag ska göra åt det?). Hon undrar då om jag inte äter några järntabletter och jag svarar att det gör jag inte för det har jag aldrig behövt förut. Hon talar om att det är hög tid att göra det och skickar iväg mig till apoteket. Ja, det var ju bra att jag frågade då tänker jag.
Så var det med det. Och vad är då problemet tänker ni kanske. Problemen är som jag ser det flera.
Ett problem är telefontanten, hon har ju inte fattat överhuvudtaget vilken funktion hon skall fylla på sitt jobb. Ingen service alls och visar tydligt att hon tycker det är jobbigt när folk ringer för att boka tid.
Problem två: Att informationen personalen emellan inte fungerar, de verkar ju inte ens veta vilka som jobbar på avdelningen.
Problem tre: Barnmorskorna verkar följa ett standardschema för sådana här besök, de ställer de obligatoriska frågorna, men vet inte själva varför och har inte ens koll på vad de gör. De verkar inte veta vilka prover de skall ta på vilka patienter och när. Här kan jag inte låta bli att tänka: hur svårt kan det vara? De arbetar inom ett mkt. begränsat arbetsområde och bör ha koll på några få olika blodprovsanalyser, kunna avgöra om ett urinprov är normalt, kunna bedömma om magen växer och om barnets hjärtfrekvens är normal. Men nej. Ställer du en fråga så kan du vara säker på att de inte kan svara. I stället undrar de varför man frågar?
Jag är trött på detta, det är tidsspill. Jag tänker ringa och avboka tiden. Jag tänker äta mina järntabletter, kontrollera att barnet sparkar varje dag och att magen växer. Jag tror inte barnmorskorna på MVC skulle upptäcka om något var onormalt i alla fall så jag kan lika gärna sitta här hemma och låta naturen ha sin gång.
Go kväll. Nu går jag och degmagen och lägger oss.
