Det är inte lätt att vara växt i våran trädgård. Träd, buskar och perenner flyttas runt hejvilt. Inte bara en gång utan flera. Först blir växten planterad på en plats som verkar bra just då, men sen kommer jag på att det vore bättre på ett annat ställe. Jag tänker då att det är dumt att flytta växten och låter den sitta, men eftersom jag inte blivit helt nöjd så slutar det i alla fall med att jag gräver upp den och flyttar den. Mycket extrajobb och inte särskilt bra för rotsystemet. Så kan det vara att vara perfektionist.



Just det att ha perfektionistiska drag är ingen smickrande egenskap. Jag vill inte vara sån, det bara blir så ändå. Kontrollbehov är inte heller bra. Det ger mycket extrajobb, det innebär nämligen att man själv måste utföra arbetet för att bli helt nöjd.

Exempel:
Tänk er en träpall, en sån man kan trava ved på. Tänk om pallen som ska stå bakom boden hamnar lite snett, nej det går inte, bäst att ställa den exakt där man vill ha den själv istället för att slippa irritera sig på att den står på fel ställe.

Jag måste vara helt odräglig att leva med, både för J och för alla växter i trädgården. Den bistra sanningen om den ska fram. Jag har också positiva egenskaper, men det kan vi ta en annan dag.

/ L