"Min bebis är så duktig som sover hela nätterna"
"Min bebis har blivit så självständig"
"Jag önskar att min bebis var mer självständig"
"Titta vad duktig hon är som kan hålla flaskan själv"
"Vad duktig han är som kan roa sig själv"

Vad är en duktig bebis egentligen?

Är det duktigt:
-Att sova i egen säng (kanske t.o.m i ett eget rum)?
-Att sova hela natten utan att vakna?
-Att kunna hålla och dricka ur en nappflaska själv?
-Att ligga nöjd i vagnen långa stunder?

Jag har funderat en del på det här. Varför anser vi att dessa egenskaper är så viktiga? och avgörande för om bebisen är duktig eller inte?

Hur kan någonting vara duktigt när det ofta snarare är det motsatta som är det normala. Bebisar, liksom vuxna, är sociala varelser som vill ha tät och nära kontakt med sin familj. Vi vill vara nära dem vi älskar och känner oss trygga med.

Man skulle kunna vända på detta med duktigheten. En bebis som ger uttryck för sina behov genom att protestera när det lämnas ensam är verkligen duktig. Duktig på att få sitt behov av närhet tillfredsställt.

Kanske ska vi bli mer lyhörda för vad bebisen signalerar när den protesterar. Bebisen har antagligen en god anledning till sitt protesterande. Istället för att kämpa emot bebisens behov kan vi välja att möta dem.

Kanske är det dags att frigöra sig fån den förhärskande normen om vad en duktig bebis är. Istället för att hitta metoder för att få bebisen dit vi vill kan vi då lägga energin på att tillfredsställa barnets behov av närhet, kroppskontakt, trygghet. Det tror jag skulle vara bra både för barn och föräldrar.



Här har vi en bebis och hans pappa. Duktig eller inte? Det beror på vad man menar.

/ L