Vad är det med 3-åringar egentligen? De är både underbara och vidriga på samma gång. Trots skulle någon kalla det, självständighetsfasen har jag också hört. Kalla det vad ni vill, men svårt är det. Ilska, skrik, gos och ord som "älskar dig mamma" i en salig blandning.  Nu har jag upplevt tre 3-åringar och alla har varit just så, mer eller mindre.

 

Det kissas på bilar, förstörs växter i trädgården, målas nagellack på väggar......... för i mina ögon minsta lilla motgång. Idag skulle han ha såpbubblor NU.......NU.........NU........... trots att det inte fanns några såpbubblor ALLS här hemma och "jag tänker minsann inte åka och handla såpbubblor just idag eller i morgon heller". Ja ni hör ju hur det låter, jag har också kommit i trotsåldern.

 

Vad gör man då om man är rabiat 3-åring och vill ha såpbubblor NU? Jo man blandar egna såpbubblor av Blomsta växtnäring och vatten. Och spiller ut det mesta över golvet. (jag blev för ett ögonblick rädd att han druckit NPK-blandningen eftersom han blandat i finaste Höganäs-koppen, men han hade inte druckit av  "giftet" enligt egen utsago).

 

Igår var han desto gulligare. Vi brukar amma en skvätt i soffan eller sängen innan läggdags. Han skulle gå upp och sova och jag frågade om han ville amma först. Svaret jag fick var helt underbart:

-Nej tyväääär mamma inte idag, jag ska läsa saga med pappa står (förstår) du väl?

 

God natt!