Korvgrillning var det ja

I fredags var det stängt på dagis. Jag och Karin bestämde oss för en utedag med barnen. Via telefon på morgonen disskuterade vi olika möjligheter. Förutsättningarna var 6 pojkar från 0-5 år, två hundar modell livliga och stora. Korv och korvbröd, fint väder. "Det blir nog enklast om vi är i våran fårhage. Den är inhängnad så hundarna har stora ytor att springa på och sen är det nära hem till huset", sa jag och Karin nappade på idén. Hon hade en tid att passa på eftermiddagen och sen skulle hon hinna packa för att resa bort med sina 5 barn över helgen.

Efter ett par timmar var vi i hagen. Det blåste kallt och vi gjorde en liten eldstad vid några stenar där det skulle bli sol alldeles strax enligt mina beräkningar. Fåren var nyfikna och parkerade sig precis där vi satt. Dom satte ner huvudena i matkorgen och i påsarna med ved som jag tagit. Jag började inse att idén med fårhagen kanske inte var den bästa.

Hundarna brottades oavbrutet precis där vi satt och barnen ja dom var också precis där vi satt till att börja med. Vi grillade och barnen åt. Hundarna puttade omkull barn och en av dem fick hela jackan insmetad med senap och ketchup under en av ronderna i hundbrottningen. Fåren åt upp korvbröd, men skötte sig annars bra. När barnen ätit upp, det gick snabbt, hade solen ännu inte kommit fram. Barnen sprang hem till traktorerna på tomten. Kvar satt karin och jag och åt upp resterande korvar tillsammans med hundar och två ammande bebisar. Leken på tomten gick ganska bra, men J (som egentligen inte var involverad i grillprojektet) fick rycka in ett par gånger för att lösa konflikter om leksaker. Lagom när det var dags att packa ihop kom solen och vi släpade våra två barnvagnar och en skottkärra tillbaka till huset. Barnen ville nu in och leka så vi gick in och drack kaffe.

Så var våran korvgrillning. Lyckat ja det var det, men inte så enkelt. Många barn och djur, många viljor. Ingen sol, men frisk luft det fick vi. Om Karin hann i tid till stan och hur det gick med packningen, det förtäljer inte historien.

/ L
Karin
2011-09-20 @ 10:02:40
URL: http://familjentapperkaller.blogspot.com

Ha, ha!! :) Precis så var det! :)

Jag som alltid fotar hann inte ens få upp kameran, utom vid ett tillfälle då Bosse försöker tämja fåren. Dessvärre har jag inte hunnit kolla hur fotona blev. Dagens projekt kanske. Kommer på min blogg i sådana fall...




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Klart att vi orkar!

Fyra barn, en byracka, två katter, ett gammalt hus med en stor trädgård och absolut ingen tid att blogga.

RSS 2.0