Halloween på Kolmården. Fördelar vägs noga, och i flera omgångar, mot nackdelar. Till sist fårr jag grönt ljus från den något skeptiska pappan (som mest verkar se nackdelar med att åka med fyra barn till Kolmården).

Biljetter köps via datorn samtidigt som vi försöker fixa matsäck, extrakläder, blöjor och vad man nu kan behöva. Hunden får snabbkissa sig själv.

 

Skrivaren tvärvägrar skriva ut biljetterna..........

 

Andas. andas. andas. Barnen slåss. Vägrar ta på sig varma kläder. Slåss. Vill åka i shorts och t-shirt. Vägrar gå på toa. Och skrivaren vägrar fortfarande skriva ut biljetter.

 

Pit-stop hos mormor för att skriva ut biljetterna. Någon drivrutin till skrivaren måste installeras. Det tar tid. Barnen sitter under hot kvar i bilen med mig. Nu retas dom istället för att slåss. Den ena blir kallad bajskorv och den andra är en tjej som han inte vill vara.

 

I aphuset luktar det bajs och i linbanan är det högt. Jag har höjdskräck och är livrädd för att "buren" skall ramla av linan och hela familjen ska störta. Viskar frågande till pappan om vi borde åka alla i samma "bur", eller om det är bättre att vi delar oss i två, i fall en av "burarna" skulle störta. Han lugnar mig inte direkt när han säger att om vi överlever själva störten så blir vi i alla fall upptna av lejonen. Vi tar samma "bur".

 

Jag glömde säga att det var 30 minuters kö till linabanan. Klockan var 15:30. Banrne hade gått upp kl 6. Nu gått flera km inne i djurparken och ätit varsin hot-dog med marschmallos till lunch. Ni fattar hur det var att köa va?

 

Vi överlevde både linbana och hela besöket faktiskt. Fanfar!!!

 

Nu hemma i soffan. Några somnade i bilen hem och har sprungit sjuttioelva varv runt runt i huset. Jag slevade i mig en tallrik bebisgröt och tre skivor rulltårta till kvällsmat. Magknip.

 

God natt