Jag har hoppat in som vikarierande lärare på ett närliggande naturbruksgymnasium. Ibland. Häromdagen skulle jag ha några timmar med treorna som läser grundkurs i Läkemedelshantering. När eleverna lämnar gymnasiet kan de arbeta som djurvårdare på veterinärklinik. För att kunna ge vissa injektioner behöver de utöka sin kompetens och vara godkända på kursen i Läkemedelshantering.

 

Jag har aldrig satt mig in i detta på riktigt. Vem som får göra vad på en djurklinik. Jag vet att det fanns något som hette C15, att sköterskorna var olika noga med vad de fick utföra för arbetsuppgifter. Vissa ville göra allt, medan andra var livrädda för att göra något som de inte var behöriga att göra.

 

C15 ja. Nu heter det visst D9. Från Jordbruksverket.

 

En eftermiddag nu i veckan sätter jag mig ned med diverse föreskrifter från Jordburksverket. Dagen efter ska jag undervisa i ämnet. Sätter på kaffebryggaren och bänkar mig vid köksbordet.

 

-Mamma, bajnödig

-Gå på toa då.

-Mamma jag är bajsnödig (annat barn)

-Ja jag kommer och hjälper dig.

-Mamma jag har kissat i kalsongerna (tredje barn)

-Ta av dig så byter vi.

-Mammmammmamammmammma.......(fjärde barn)

 

Mellan varje mening så blev det avbrott i studierna. Några sidor hann jag läsa trots toabestyr, mellanmålsfix och otaliga knytingar av fotbollsskor.

 

På kvällen skulle jag kopiera upp inläsningsfrågor till eleverna. Slut på bläck i patronen. Skit. Skrivaren som pålitligt brukar skriva ut trots larm om dåliga toner hade tydligen fått nog och ville inte alls samarbeta.

 

Allt går att lösa och trots att klockan var sent lyckades jag ragga upp en skrivare på byn. Att klockan blev 01:30 innan jag var färdig och att jag troligen såg ut som ett vrak när jag mötte eleverna är kanske inte hela världen.

 

Vem har sagt att det ska vara enkelt?